|
|
Den egyptiska civilisationen är den enda som i ålder
kan mäta sig med sumerernas. Liksom i Sumer ledde
behovet av konstbevattning till ett mer organiserat
samarbete. Konstbevattningen i Nildalen började senare
än i Mesopotamien men åtminstone mot slutet
av 3000-talet f.Kr. hade man börjat gräva kanaler.
Efter hand skapades ett behov av reglering av floden.
Städer med omgivande landsbygd bildade stadsstater
som slogs ihop till mindre riken. Omkring 3000 f.Kr. enades
Egypten till en stat genom att furstar i ett rike i södra
delen av Nilens lopp, det "Övre riket", erövrade
deltat i den norra delen av floden, "Nedre riket".
Bilden visar Tutanchamon och drottning
Ankhesenamun. (Källa: Egypt Tour.)
|
|
Genom enandet kunde denna
reglering åstadkommas och detta gav ett större utbyte
av jordbruket och ett överskott som möjliggjorde skapandet
av en stark stat och en utveckling av den egyptiska civilisationen.
|
|
Nu behövdes också en skrift för att tjäna
förvaltningen och hålla reda på inbetalningen
av skatterna. Strax efter att den sumeriska skriften kom
till skapades, omkring 3000 f.Kr. den egyptiska bildskriften,
hieroglyferna. Grunden lades för en kultur som blev
bestående i ca 3000 år. Egypten blev ett av
de mäktigaste länderna i Mellanöstern,
tidvis det allra
|
mäktigaste och även om det
hade sina svaghetsperioder så bestod det faraoniska
Egypten under en enastående lång tid. (Ovan:
hieroglyfer. Källa: The Ancient Egypt Site).
|
ARKAISK TID
(ca 3000-2700 f.Kr.)
|
 |
Riket enas. Nilen regleras. Faraonerna
regerar under beskydd av falkguden Horus varigenom de
blir gudomliga. Världshärskare är dock
solguden Re. Sten, koppar och guld bryts. Handelskontakter
med Sinai, Palestina, Syrien och Nubien. Skatter inbetalas
och registreras med hjälp av hieroglyferna. Sten
används till en alltmer storslagen konst och arkitektur.
Under andra dynastin
flyttas huvudstaden norrut till Memfis.
T.v: Horus (The Ancient Egypt Site)
Sidans
topp
|
|
GAMLA RIKET
(ca 2700-2270 f.Kr.)
|
Fredlig period, inga regelrätta krig. Farao
Djoser, i den 3:e dynastin, bygger den första pyramiden
- trappstegspyramiden i Saqqara. Vid Gizeh bygger faraonerna
i den 4:e dynastin - Cheops, Chefren och Mykerinos
- sina imponerande gravanläggningar. Cheopspyramiden
är med sin höjd av 137 m (ursprungligen 146,6) den
största och räknades under antiken till världens
sju underverk. Den är ännu idag en av jordens största
byggnadsverk. Vid Chefrens pyramid (som är nästan
lika hög) byggdes en 20 m hög sfinx
för att hålla sitt vakande öga över helgedomen.
|
Djosers trappstegspyramid
(The Ancient Egypt Site)
|
Pyramiderna vid Giza
(The Ancient Egypt Site)
|
Egypten är ett utpräglat agrart land
men pyramidbyggena
kräver stor förvaltning vilket ger de högsta
länsfurstarna stor makt på bekostnad av faraonerna.
Även prästerskapet blir mäktigare. Det leder
så småningom till en försvagning av faraos
makt.
Sidans
topp
|
FÖRSTA MELLANPERIODEN
(ca 2270-2040 f.Kr)
|
Interna strider och sönderfall. Länsfurstarna
hade den reella makten. Den faraoniska kulturen som hittills
mest bara berört hovet och en elit sprider sig dock ut
till bredare lager av befolkningen. Under farao Mentuhotep
i den 11:e dynastin enas riket igen. Kungarna i denna dynasti
kommer från Tebe som blir ny huvudstad. Memfis fortsätter
dock att under hela det gamla Egyptens historia vara ett viktigt
centrum framför allt religiöst och kulturellt.
Sidans
topp
|
MELLERSTA RIKET
(ca 2040-1675 f.Kr.)
|
Under den 12:e dynastin (1995-1788 f.Kr. - obs!
att årtalen från denna avlägsna tid ej är
exakta) upplevde Egypten ett uppsving ekonomiskt, politiskt
och kulturellt. Flera dugliga faraoner hörde till denna
dynasti, de mest kända är kanske Amenemhet I
som med framgång arbetade på att skapa lugn
och ordning i riket och Amenemhet III, under vilkens
regeringstid Faijum-området reglerades, varigenom tusentals
kvadratkilometer ny åkerjord blev odlingsbar. Handeln
ökade och det rådde livliga förbindelser mellan
Egypten och andra länder bl.a. det minoiska Kreta(1).
Medelklassen växer till sig. Hantverkarskrån bildas.
Fred och välstånd råder. Egypten fick kontroll
över guldtillgångarna i Nubien (ett område
beläget i nordöstra delen av dagens Sudan). Kungaideologin
förändrades - härskarna byggde inte längre
sin ställning på medfödd gudomlighet utan
på vad de åstadkom. Thebe fortsatte att vara ett
viktigt politiskt centrum men huvudstaden flyttades åter
norrut till en ort strax söder om Memfis. Första
kvinnan på tronen (Sobeknofrure). De sista pyramiderna
byggdes. Mot slutet av perioden förlorades kontrollen
över Nubien och riket försvagades.
Sidans
topp
|
ANDRA MELLANPERODEN
(ca 1675-1575 f.Kr)
|
|
Inre splittring. Angrepp från ett krigiskt folk
från Asien, hyksos, som erövrade hela
riket och behärskade det i ca 150 år. Hyksos
medförde hästen och stridsvagnen. Till slut,
under ledning av furstar från Tebe, blev det uppror
mot hyksos och de drevs ut ur Egypten.
Med den store fältherren Ahmose, grundare
av den 18:e
dynastin, inleds Egyptens tredje storhetstid.
Han förföljde hyksos långt in i Palestina
och återtog Nubien.
|
Häst och stridsvagn (The Ancient
Egypt Site)
|
Sidans
topp
|
NYA RIKET
(ca 1575-1087 f.Kr)
|
Landet blev en betydande militärmakt och
intog en obestridd position som den kända världens
ledande stormakt. Världsmetropolen Tebe var religiös
och ceremoniell huvudstad. Under den store krigaren, Thotmes
I, förlades rikets sydgräns ända nere vid
den 4:e katarakten och i Asien trängde man fram ända
till Eufrat dock utan att det ledde till erövringar. Där
kom man i strid med det mäktiga Mitanniriket(2).
Thotmes I var den förste farao som begravdes i "Kungarnas
dal" i Thebe.
Under "den höga kungliga frun" (egyptiskan saknade ett
ord för drottning), Hatschepsuts,
tjugoåriga regering var det fred och hon ägnade sig
istället åt att återuppbygga landet.
Hennes efterträdare på tronen, Thotmes III,
däremot var Egyptens största krigarkung. Under hans
regering gjordes stora erövringar i Asien. Mitannis armé
besegrades och hela Syrien upp till Eufrat erövrades. Flottan
behärskade havet och även Cypern erkände hans
överhöghet. Riket uppnådde nu sin största
maktställning (se karta).
Tebes gud, Amon, och Amonprästerna fick en stark ställning
under Thotmes III:s regering. Prästerskapet hade gynnat
kungen och av tacksamhet skänkte han guden (d.v.s. dess
prästerskap) stora jordegendomar. Det är egentligen
först nu som prästerna blir en särskild samhällsklass
och en mäktig sådan !
 |
Amenhotep IV förklarade då solskivan,
Aton, som ende gud och uppförde Atontempel i hela
landet. Han bytte även namn till Echnaton
och grundlade en ny huvudstad, Akhetaton, vid el-Amarna.
Detta var "Echnatons revolution". Echnaton var gift med
Nefertiti, berömd genom de många vackra
porträtt som grävts fram i el-Amarna.
T.v: Echnaton,
Nefertiti och prinsessorna välsignas
av solskivan (Källa: AICT)
|
| Den religiösa revolutionen misslyckades dock. Under
svärsonen Tutankhamon återgick man till
den gamla religiösa ordningen. Tutanchamon är
annars mest känd för det sensationella fyndet
av hans nästan orörda grav vid utgrävningar
1921. Bland annat fann man där hans mumie
och dödsmask. Graven innehöll
inte mindre än 5000 föremål och den rika
utsmyckningen ger en bild av faraonernas gudomliga ställning(3).
Då ska man också ha i minnet att denne farao
långt ifrån var någon av de större.
Han kan ju knappast ha hunnit uträtta så mycket
då han dog endast 19 år gammal.
T.h: Nefertiti (Källa: AICT).
|
|
Under Ramses II, i den 19:e dynastin, blev det krig
mot hettiterna. I freden 1270 blev Syrien delat mellan Egypten
och Hettiterriket. Ramses, som regerade i 66 år, lät
hugga ut klipptemplet vid Abu
Simbel i Nubien. Faraonerna ansågs nu "jämlika"
med de högsta gudarna.
Israel nämns för första gången i samband
med ett uppror i Palestina. Israeliterna tros därför
ha varit fångar och arbetat vid det egyptiska residenset,
varefter deras uttåg ur Egypten skulle ha skett.
Angrepp från de s.k. "sjöfolken" leder till
stora omvälvningar i Främre Orienten. Hettiterriket
(4)
störtas och den mykenska kulturen går under. Ramses
III, i den 20:e dynastin, lyckas avvärja nya angrepp
från sjöfolken(5).
Han var det nya rikets siste store konung. Landet var dock
i ekonomiskt och administrativt förfall. Dess handelspolitiska
situation försämrades. Troligen bidrog bristen på
järn, den nya metallen, till nedgången. Inre oro
- sammansvärjningar, hovintriger och arbetaroroligheter
- samt prästerskapets tilltagande makt ledde därefter
till upplösning och inbördeskrig.
Sidans
topp
|
TREDJE MELLANPERIODEN
(1087 - 663 f.Kr.)
|
Svaghetsperiod. Faraonerna och översteprästerna
bildar två samexisterande härskargrupper men den
verkliga makten utövades av översteprästerna
i Tebe. Allt fler libyer rekryteras till hären. Till slut
griper en libyerhövding makten och blir den 22:a dynastins
förste farao. Riket upplöstes i småstater och
angreps först från söder (Nubien) och därefter
från öster då kung Assarhaddon av Assyrien
år 670 f.Kr. drog in i Egypten och erövrade deltat.
Några år senare fullföljdes erövringen
av kung Assurbanipal som också förstörde
den gamla huvudstaden Tebe.
Sidans topp
Det assyriska väldet blev emellertid
kortvarigt. En furste lyckades göra sig oberoende med
hjälp bl.a. av grekiska legosoldater och för en
tid lyckades faraoner regera över hela Egypten. Det blev
under denna tid en sista glansperiod och en renässans
för de gamla idealen, både ideologiskt och konsnärligt.
Forntiden och dess konst beundrades.
Utrikespolitiskt försvann hotet från Assyrien efter
dess fall år 612 f.Kr. (se ovan) men då uppträdde
ett nytt hot i form av det Nybabyloniska riket. Egypten måste
nu söka stöd i allianser med mindre riken
som Fenicien och Juda rike(6).
Goda relationer har man också med grekerna som spelar
en allt större roll, inte minst handelpolitiskt.
En tid lyckas Egypten hävda sig men ett nytt hot visar
sig, den uppstigande stormakten Persien. Trots ett
förbund med Lydien, Sparta och
nu även Babylon, lyckas Egypten ej försvara sig(7).
År 525 f.Kr. erövrar den persiske kungen Kambyses
Egypten som nu, under den 27:e dynastin, blir en persisk satrapi
med persiska storkonungar som faraoner. År 404 f.Kr.drevs
perserna ut av en libysk furste men 343 återkom de för
en tid, tills Alexander den store erövrade Egypten
332 f.Kr. och definitivt avslutade det faraoniska Egypten.
Sidans
topp
1)
Minoiska
Kreta (NE) Tidig "förgrekisk" civilisation omkring
2000-1450 f.Kr. på ön Kreta. Tillbaka
2) Mitanni var ett forntida rike
(ca 1600-1350) med centralområde i nuv. n.ö. Syrien.
befolkningen som var blandad bestod av hurriter
(NE) och ett ledande skikt av indoeuropéer. Tillbaka
3) Text och bilder, bl a Tutanchamon
Tillbaka
4) Hettiterriket
(NE) var en stormakt i Mindre Asien (dagens Turkiet) från
ca 2000 f.kr. till 1200 f.kr. Hettiterna var indoeuropéer
(NE). Tillbaka
5) Sjöfolken: Det är
okänt vilka det var men de kom norrifrån. Ramses
lyckades alltså hejda invasionen och rädda de syriska
besittningarna. En rest av sjöfolken, filistéerna,
stannade kvar i Palestina som har sitt namn efter Filistéen
(grek. palaisti´ne). Tillbaka
6) Fenicien
(NE) Samling stadsstater i sydöstra medelhavsområdet
(ung. dagens Libanon) utan större politisk enighet. Fenicierna
var framgångsrika sjöfarare och grundade många
städer som kolonier efter medelhavskusten.
Juda
rike (NE) Kallas
också sydriket. Uppstod vid Israels delning och varade
mellan 926-587 f.Kr. Tillbaka
7) Lydien: Område i västra
Mindre Asien. Sparta
(NE). En av de viktigaste stadsstaterna i Grekland under Antiken.
Tillbaka
Sidans
topp
LÄNKAR
Engelska:
Exploring
Ancient World Cultures
History
of Egypt
Hyper
History Online
The
Ancient World
Who
built the pyramids?
Sidans
topp
©
Lars Hammarén 2002
|
|
