Egypten
Innehåll: Bakgrund, Arkaisk tid, Gamla riket, Mellersta riket, Nya riket, Sentiden, Kommentarer,

BAKGRUND


Den egyptiska civilisationen är den enda som i ålder kan mäta sig med sumerernas. Liksom i Sumer ledde behovet av konstbevattning till ett  mer organiserat samarbete. Konstbevattningen i Nildalen började senare än i Mesopotamien men åtminstone mot slutet av 3000-talet f.Kr. hade man börjat gräva kanaler. Efter hand skapades ett behov av reglering av floden.

Städer med omgivande landsbygd bildade stadsstater som slogs ihop till mindre riken. Omkring 3000 f.Kr. enades Egypten till en stat genom att furstar i ett rike i södra delen av Nilens lopp, det "Övre riket", erövrade deltat i den norra delen av floden, "Nedre riket".

Bilden visar Tutanchamon och drottning Ankhesenamun. (Källa: Egypt Tour.)

Genom enandet kunde denna reglering åstadkommas och detta gav ett större utbyte av jordbruket och ett överskott som möjliggjorde skapandet av en stark stat och en utveckling av den egyptiska civilisationen.



 

 

Nu behövdes också en skrift för att tjäna förvaltningen och hålla reda på inbetalningen av skatterna. Strax efter att den sumeriska skriften kom till skapades, omkring 3000 f.Kr. den egyptiska bildskriften, hieroglyferna. Grunden lades för en kultur som blev bestående i ca 3000 år. Egypten blev ett av de mäktigaste länderna i Mellanöstern, tidvis det allra

mäktigaste och även om det hade sina svaghetsperioder så bestod det faraoniska Egypten under en enastående lång tid. (Ovan: hieroglyfer. Källa: The Ancient Egypt Site).

Sidans topp


ARKAISK TID
(ca 3000-2700 f.Kr.)

 

Riket enas. Nilen regleras. Faraonerna regerar under beskydd av falkguden Horus varigenom de blir gudomliga. Världshärskare är dock solguden Re. Sten, koppar och guld bryts. Handelskontakter med Sinai, Palestina, Syrien och Nubien. Skatter inbetalas och registreras med hjälp av hieroglyferna. Sten används till en alltmer storslagen konst och arkitektur. Under andra dynastin flyttas huvudstaden norrut till Memfis.

 

T.v: Horus (The Ancient Egypt Site)

Sidans topp

 

GAMLA RIKET
(ca 2700-2270 f.Kr.)

Fredlig period, inga regelrätta krig. Farao Djoser, i den 3:e dynastin, bygger den första pyramiden - trappstegspyramiden i Saqqara. Vid Gizeh bygger faraonerna i den 4:e dynastin - Cheops, Chefren och Mykerinos - sina imponerande gravanläggningar. Cheopspyramiden är med sin höjd av 137 m (ursprungligen 146,6) den största och räknades under antiken till världens sju underverk. Den är ännu idag en av jordens största byggnadsverk. Vid Chefrens pyramid (som är nästan lika hög) byggdes en 20 m hög sfinx för att hålla sitt vakande öga över helgedomen.


Djosers trappstegspyramid 
 (The Ancient Egypt Site) 


Pyramiderna vid Giza 
(The Ancient Egypt Site)

Egypten är ett utpräglat agrart land men pyramidbyggena kräver stor förvaltning vilket ger de högsta länsfurstarna stor makt på bekostnad av faraonerna. Även prästerskapet blir mäktigare. Det leder så småningom till en försvagning av faraos makt.

Sidans topp
 

FÖRSTA MELLANPERIODEN
(ca 2270-2040 f.Kr)

Interna strider och sönderfall. Länsfurstarna hade den reella makten. Den faraoniska kulturen som hittills mest bara berört hovet och en elit sprider sig dock ut till bredare lager av befolkningen. Under farao Mentuhotep i den 11:e dynastin enas riket igen. Kungarna i denna dynasti kommer från Tebe som blir ny huvudstad. Memfis fortsätter dock att under hela det gamla Egyptens historia vara ett viktigt centrum framför allt religiöst och kulturellt. 


  Sidans topp

MELLERSTA RIKET
(ca 2040-1675 f.Kr.)

Under den 12:e dynastin (1995-1788 f.Kr. - obs! att årtalen från denna avlägsna tid ej är exakta) upplevde Egypten ett uppsving ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Flera dugliga faraoner hörde till denna dynasti, de mest kända är kanske Amenemhet I som  med framgång arbetade på att skapa lugn och ordning i riket och Amenemhet III, under vilkens regeringstid Faijum-området reglerades, varigenom tusentals kvadratkilometer ny åkerjord blev odlingsbar. Handeln ökade och det rådde livliga förbindelser mellan Egypten och andra länder bl.a. det minoiska Kreta(1). Medelklassen växer till sig. Hantverkarskrån bildas. Fred och välstånd råder. Egypten fick kontroll över guldtillgångarna i Nubien (ett område beläget i nordöstra delen av dagens Sudan). Kungaideologin förändrades - härskarna byggde inte längre sin ställning på medfödd gudomlighet utan på vad de åstadkom. Thebe fortsatte att vara ett viktigt politiskt centrum men huvudstaden flyttades åter norrut till en ort strax söder om Memfis. Första kvinnan på tronen (Sobeknofrure). De sista pyramiderna byggdes.  Mot slutet av perioden förlorades kontrollen över Nubien och riket försvagades.

Sidans topp

ANDRA MELLANPERODEN
(ca 1675-1575 f.Kr)


 

Inre splittring. Angrepp från ett krigiskt folk från Asien, hyksos, som erövrade hela riket och behärskade det i ca 150 år. Hyksos medförde hästen och stridsvagnen. Till slut, under ledning av furstar från Tebe, blev det uppror mot hyksos och de drevs  ut ur Egypten.

Med den store fältherren Ahmose, grundare av den 18:e dynastin, inleds Egyptens tredje storhetstid. Han förföljde hyksos långt in i Palestina och återtog Nubien.

 

Häst och stridsvagn (The Ancient Egypt Site)

Sidans topp

NYA RIKET
(ca 1575-1087 f.Kr)

Landet blev en betydande militärmakt och intog en obestridd position som den kända världens ledande stormakt. Världsmetropolen Tebe var religiös och ceremoniell huvudstad. Under den store krigaren, Thotmes I, förlades rikets sydgräns ända nere vid den 4:e katarakten och i Asien trängde man fram ända till Eufrat dock utan att det ledde till erövringar. Där kom man  i strid med det mäktiga Mitanniriket(2). Thotmes I var den förste farao som begravdes i "Kungarnas dal" i Thebe.
Under "den höga kungliga frun" (egyptiskan saknade ett ord för drottning), Hatschepsuts, tjugoåriga regering var det fred och hon ägnade sig istället åt att återuppbygga landet.

Hennes efterträdare på tronen, Thotmes III, däremot var Egyptens största krigarkung. Under hans regering gjordes stora erövringar i Asien. Mitannis armé besegrades och hela Syrien upp till Eufrat erövrades. Flottan behärskade havet och även Cypern erkände hans överhöghet. Riket uppnådde nu sin största maktställning (se karta). Tebes gud, Amon, och Amonprästerna fick en stark ställning under Thotmes III:s regering. Prästerskapet hade gynnat kungen och av tacksamhet skänkte han guden (d.v.s. dess prästerskap) stora jordegendomar. Det är egentligen först nu som prästerna blir en särskild samhällsklass och en mäktig sådan !

 

Amenhotep IV förklarade då solskivan, Aton, som ende gud och uppförde Atontempel i hela landet. Han bytte även namn till Echnaton och grundlade en ny huvudstad, Akhetaton, vid el-Amarna. Detta var "Echnatons revolution". Echnaton var gift med Nefertiti, berömd genom de många vackra porträtt som grävts fram i el-Amarna.
T.v:  Echnaton, Nefertiti och prinsessorna välsignas av solskivan (Källa: AICT)


Den religiösa revolutionen misslyckades dock. Under svärsonen Tutankhamon återgick man till den gamla religiösa ordningen. Tutanchamon är annars mest känd för det sensationella fyndet av hans nästan orörda grav vid utgrävningar 1921. Bland annat fann man där hans mumie och dödsmask. Graven innehöll inte mindre än 5000 föremål och den rika utsmyckningen ger en bild av faraonernas gudomliga ställning(3). Då ska man också ha i minnet att denne farao långt ifrån var någon av de större. Han kan ju knappast ha hunnit uträtta så mycket då han dog endast 19 år gammal. 

 

T.h: Nefertiti (Källa: AICT).


Under Ramses II, i den 19:e dynastin, blev det krig mot hettiterna. I freden 1270 blev Syrien delat mellan Egypten och Hettiterriket. Ramses, som regerade i 66 år, lät hugga ut klipptemplet vid Abu Simbel i Nubien. Faraonerna ansågs nu "jämlika" med de högsta gudarna.
 
Israel nämns för första gången i samband med ett uppror i Palestina. Israeliterna tros därför ha varit fångar och arbetat vid det egyptiska residenset, varefter deras uttåg ur Egypten skulle ha skett.

Angrepp från de s.k. "sjöfolken" leder till stora omvälvningar i Främre Orienten. Hettiterriket (4) störtas och den mykenska kulturen går under. Ramses III, i den 20:e dynastin, lyckas avvärja nya angrepp från sjöfolken(5). Han var det nya rikets siste store konung. Landet var dock i ekonomiskt och administrativt förfall. Dess handelspolitiska situation försämrades. Troligen bidrog bristen på järn, den nya metallen, till nedgången. Inre oro - sammansvärjningar, hovintriger och arbetaroroligheter - samt prästerskapets tilltagande makt ledde därefter till upplösning och inbördeskrig. 

Sidans topp

TREDJE MELLANPERIODEN
(1087 - 663 f.Kr.)

 

Svaghetsperiod. Faraonerna och översteprästerna bildar två samexisterande härskargrupper men den verkliga makten utövades av översteprästerna i Tebe. Allt fler libyer rekryteras till hären. Till slut griper en libyerhövding makten och blir den 22:a dynastins förste farao. Riket upplöstes i småstater och angreps först från söder (Nubien) och därefter från öster då kung Assarhaddon av Assyrien år 670 f.Kr. drog in i Egypten och erövrade deltat. Några år senare fullföljdes erövringen av kung Assurbanipal som också förstörde den gamla huvudstaden Tebe.

Sidans topp

SENTIDEN
(663-343 f.Kr.)

Det assyriska  väldet blev emellertid kortvarigt. En furste lyckades göra sig oberoende med hjälp bl.a. av grekiska legosoldater och för en tid lyckades faraoner regera över hela Egypten. Det blev under denna tid en sista glansperiod och en renässans för de gamla idealen, både ideologiskt och konsnärligt. Forntiden och dess konst beundrades.

Utrikespolitiskt försvann hotet från Assyrien efter dess fall år 612 f.Kr. (se ovan) men då uppträdde ett nytt hot i form av det Nybabyloniska riket. Egypten måste nu söka stöd i allianser med mindre riken som Fenicien och Juda rike(6). Goda relationer har man också med grekerna som spelar en allt större roll, inte minst  handelpolitiskt. En tid lyckas Egypten hävda sig men ett nytt hot visar sig, den uppstigande stormakten Persien. Trots ett förbund med Lydien, Sparta och nu även Babylon, lyckas Egypten ej försvara sig(7). År 525 f.Kr. erövrar den persiske kungen Kambyses Egypten som nu, under den 27:e dynastin, blir en persisk satrapi med persiska storkonungar som faraoner. År 404 f.Kr.drevs perserna ut av en libysk furste men 343 återkom de för en tid, tills Alexander den store erövrade Egypten 332 f.Kr. och definitivt avslutade det faraoniska Egypten.

Sidans topp


KOMMENTARER

1) Minoiska Kreta (NE) Tidig "förgrekisk" civilisation omkring 2000-1450 f.Kr. på ön Kreta. Tillbaka

2) Mitanni var ett forntida rike (ca 1600-1350) med centralområde i nuv. n.ö. Syrien. befolkningen som var blandad bestod av hurriter (NE) och ett ledande skikt av indoeuropéer.
Tillbaka

3) Text och bilder, bl a Tutanchamon Tillbaka


4) Hettiterriket (NE) var en stormakt i Mindre Asien (dagens Turkiet) från ca 2000 f.kr. till 1200 f.kr. Hettiterna var indoeuropéer (NE). Tillbaka


5) Sjöfolken: Det är okänt vilka det var men de kom norrifrån. Ramses lyckades alltså hejda invasionen och rädda de syriska besittningarna. En rest av sjöfolken, filistéerna, stannade kvar i Palestina som har sitt namn efter Filistéen (grek. palaisti´ne). Tillbaka


6) Fenicien (NE) Samling stadsstater i sydöstra medelhavsområdet (ung. dagens Libanon) utan större politisk enighet. Fenicierna var framgångsrika sjöfarare och grundade många städer som kolonier efter medelhavskusten.

Juda rike (NE) Kallas också sydriket. Uppstod vid Israels delning och varade mellan 926-587 f.Kr.
Tillbaka

7) Lydien: Område i västra Mindre Asien.
Sparta (NE). En av de viktigaste stadsstaterna i Grekland under Antiken. Tillbaka

 

Sidans topp


LÄNKAR

Engelska:

Exploring Ancient World Cultures
History of Egypt
Hyper History Online
The Ancient World
Who built the pyramids?

Sidans topp


 

© Lars Hammarén 2002