Från bergen i västra Iran upp mot Anatolien i dagens Turkiet och återigen ner mot Libanons och Palestinas berg sträcker sig ett område med goda förutsättningar för jordbruk. Det är solrikt och på grund av bergen faller också  tillräckligt med regn (Se karta). Här, i den Fruktbara halvmånen kan man se de tidigaste spåren av åkerbruk och boskapsskötsel (1). Bild t.h: Mjölnerska. Gamla riket (Egypten) © [Louvre.edu] 2002

Vid den äldre stenålderns slut, när den senaste nedisningen började ge vika för c:a 12 000 år sedan, fick det till följd att stora kustområden i Främre Orienten kom under vatten. Detta skapade ett större tryck på de kvarvarande jaktområdena. De allt effektivare jaktredskapen och inte minst drevjakten - tusentals mammutar eller vildhästar kunde drivas mot ett stup - bidrog också till att storviltet helt enkelt tog slut. Under mellanstenåldern övergick därför födan till att innehålla allt mer fisk och musslor m.m. ur hav och sjöar men även vilda sädesslag. Detta sätt att försörja sig möjliggjorde mer permanenta bosättningsplatser. 

Någon gång efter ca 9 000 f.Kr. tog människor i den fruktbara halvmånen det stora steget att övergå till att bli bofasta bönder. Att storviltet hade tagit slut var en av anledningarna till detta. En annan var att sädesslagen emmer och korn liksom vilda får och getter fanns endast här. Dessutom fanns ju nu, den för detta steg tillräckligt utvecklade moderna människan, homo sapiens, sapiens. Karta t.v: Vildväxande vete och korn. (Källa:The Near East)

Bönderna samlades i byar som växte till städer. De första små städer man hittills har träffat på låg just i de bergiga områdena i den fruktbara halvmånen (2). Utgrävningar visar att städer som Jeriko i Palestina och Catal Huyuk i Anatolien byggdes redan omkring 8500 f.Kr. Se bild till höger. Se fynd från Catal Höyük ! T.h: Tidiga städer. (Källa: The Near East)

Under de följande årtusendena växte ett flertal städer upp längs bergsidorna i hela den fruktbara halvmånen.

Nere på flodslätterna omkring floderna Eufrat och Tigris fanns ännu bättre förutsättningar för jordbruk, bara man kunde reglera vattenflödet och utnyttja de årligen återkommande översvämmningarna i detta annars så torra ökenområde. Kanaler för konstbevattning måste byggas men detta krävde samordning och samarbete i större samhällen. De äldsta tecknen på konstbevattning är från 6000-talet f.Kr. i mellersta Mesopotamien. Efter ca 5900 f.Kr. började människor vandra ner också till de södra delarna av landet där konstbevattning var en förutsättning för att bedriva jordbruk.

Sidans topp

Jordbruket gav ett överskott som kunde användas för att försörja människor som inte var bönder men uppfyllde olika nödvändiga funktioner i de samhällen och riken som nu växte fram. Det behövdes skrivare, krigare, präster m.m. och högst upp fanns kungarna med sina hov. Eftersom alla inte längre behövde delta i jakten på föda kunde en del människor ägna sig enbart åt hantverk. Hantverkarna behövde t.ex. metaller som bara fanns på vissa platser och därför kom handeln igång allt mer. Köpmän och hantverkare blev nya grupper i det allt mer socialt skiktade klassamhället. Längst ner stod slavarna. Alla forntida kulturer tros ha varit slavsamhällen. 

Konstbevattningen tvingade alltså fram ett mer organiserat samhälle och gav, genom jordbruksöverskottet, förutsättningar för en fortsatt utveckling mot allt större statsbildningar. I Mesopotamien grundade sumererna större städer vilka tillsammans med omgivande landsbygd bildade ett flertal stadsstater. Ungefär samtidigt bildades i Egypten runt floden Nilen två riken som sedan slogs ihop till ett. Jordbruksrevolutionen inträffade också, något senare, på fem andra platser i världen: Nordkina, Nordindien, Sydöstasien, Mexiko och Peru.

Jordbruksrevolutionen var ingen revolution i den meningen att dramatiska förändringar skedde plötsligt. Det var en lång process som i vår del av världen började omkring 9000 f.Kr. i den fruktbara halvmånen, spred sig till Egypten omkring 7000 f.Kr. och till Balkan i Europa på 6000-talet. Till Sverige kom den omkring 4200 f.Kr. Det revolutionerande var de konsekvenser den fick för människorna:

• Ökad födoproduktion
• Permanenta bosättningar
• Befolkningsökning och ökad befolkningstäthet
• Urbanisering; Byar och städer
• Arbetsdelning och social skiktning; klassamhälle 
• Handel och hantverk 
• Ökad användning av metaller
• Stater uppstår och därmed aggression och erövring i större skala

Dessa faktorer brukar tas upp som tecken på att civilisationer uppstår men då fattas det som kanske är det allra viktigaste - "nyckeln" till en högre civilisation - skrivkonsten. Mer därom i nästa avsnitt !

Bonde med kärra. 550-500 f.Kr.
©[Louvre.edu] 1999

Sidans topp

LÄNKAR

The Agricultural Revolution (Washington State University)
The Near East (Poppas World History).

Sidans topp

BILDER

1) Mjölnerska (Louvre.edu)
2) Karta: vildväxande vete och korn (Poppa´s World History, The Near East)
3) Karta: tidiga städer (Poppa´s World History, The Near East)
4) Översiktskarta: mellanöstern (Poppa´s World History, The Near East)
5) Bonde med kärra © [Louvre.edu] 2002 (Louvre.edu)

Sidans topp

© Lars Hammarén 2002
Uppdaterad 2009