Kanske hittar man också en förklaring till romarnas framgångar som imperiebyggare i deras mentalitet. Det sägs att de tidigt visade en hårdhet och militär förmåga. Redan i myten om Roms grundläggning av Romulus och Remus ges bilden av ett hårt och härdat släkte. Dessa tvillingar utsattes i floden Tibern och överlevde genom att en varginna diade dem. När de sedan blev osams och Remus försökte tränga in på Romulus område dödades han av sin broder som då, enligt traditionen ska ha fällt yttrandet "Hädanefter ska det gå så för alla som försöker hoppa över Roms murar". Hur det än är med myter och mentaliteter så blev romarnas militära kapacitet oerhört stor. De romerska legionerna var oftast oslagbara och leddes av en rad framstående fältherrar. Mest känd av dem alla blev Caesar, ibland kallad 'antikens största geni'. Ändå ger knappast detta mer än en liten del av svaret. Praktisk läggning och hårdhet fanns dock även hos andra folk. Till exempel var etruskerna mycket framstående inom byggnadskonst och jordbruk m.m. Det bör alltså finnas också andra, mer djupgående, faktorer som förklarar framgångarna. En sådan var säkert det geografiska läget i mellersta Italien med tillgång till en naturlig hamn vid floden Tiberns utlopp. Via Tibern fördes salt, som var en viktig vara, till det inre av Italien. Detta kan sålunda ha varit en viktig förklaring till Roms maktställning på den italienska halvön. För att besvara frågan varför Rom kunde skapa sitt världsvälde krävs dock ytterligare förklaringar. Det ligger då närmast till hands att åter peka på deras praktiska och organisatoriska förmåga som beskrivits ovan samt inte minst kanske, ett skickligt politiskt handlag gentemot besegrade folk. De lyckades bra med att få dem integrerade i jätteimperiet.
|