Karl den store av karolingersläkten kröntes till frankisk kung år 768. Han förde en skicklig erövringspolitik. I söder slöt han förbund med påven mot en annan germansk stam, langobarderna, som hotade att lägga under sig hela Italien. Efter att ha besegrat langobarderna lät han utropa sig till langobardisk kung och lade på så sätt grunden för det tyska styret där som varade större delen av medeltiden. Han besegrade efter långvariga strider saxarna i Tyskland som till slut underkastade sig och lät kristna sig(1). Vidare besegrades bajuvarerna i dagens Bayern och avarerna i det som senare kom att heta Ungern. I Spanien fördes framgångsrika strider mot araberna(2). Frankerriket utvidgades ständigt under Charlemagne, (franska) som han oftast kallas. Till slut omfattade det frankiska väldet praktiskt taget hela det kristna västerlandet. Genom förbundet med påven framstod Karl den store också symboliskt som överhuvud för denna kristenhet, en ställning som befästes genom hans kröning till kejsare av påven Leo III, på juldagen år 800. Detta ägde förstås rum i Rom. Se karta över Frankerriket omkring 800.
Karl den store anses också ha varit en kulturens företrädare. I Aachen samlade han lärda män runt sitt hov och inkallade hantverkare och mästare för att där bygga ett imponerande palats. En del därav bestod av ett mycket vackert slottskapell som invigdes år 805, enligt legenden av påven Leo III, och står kvar fortfarande idag som en del av Aachens vackra katedral. Det byggdes under inflytande av såväl romersk och bysantinsk som germansk arkitektur även om det romerska dominerar. Karl den stores levnadstecknare, Einhard, skrev: "Den heliga moderns kyrka i Aachen byggdes med underbar skicklighet". Det är tydligt att den frankiske kejsaren ville se sin huvudstad som det andra Rom(3). Karl den store ligger själv begravd i slottskyrkan, i ett mycket storslaget gyllene skrin. Detta plus det faktum att inte mindre än 39 tyska kejsare krönts där gjorde att Aachens katedral utövade en oöverträffbar dragningskraft för besökare. Till detta bidrog också en ofantlig rikedom av reliker. Alltsamman gjorde Aachens slottskyrka till det främsta målet för europeiska pilgrimmer på sina vallfartsresor till Jerusalem, Rom eller Santiago di Compostela(4). I den andra delen av karl den stores palatsbygge, kungshallen, tilldrog sig kröningsfestligheterna efter kröningen i kyrkan. På 1300-talet byggdes denna del om men en del, det så kallade Granustornet, finns fortfarande kvar. I den storslagna kungshallen som förstörts och restaurerats flera gånger finns bland annat fem nationalromantiska freskmålningar kvar. I kungshallen förvaras också exakta kopior av kronjuvelerna.
T.v. Kröningssalen och t.h Aachens nuvarande rådhus med Granustornet längst till vänster. (Foto förf.)
Karl den store dog år 814. Frankerriket var då som störst, se karta (NE. Alternativt: Europa 814). Han hade planerat att riket skulle delas mellan hans tre söner men vid hans död levde endast en av dem, Ludvig den fromme. Från mitten av 800-talet försvagades kungamakten allt mer som en följd av att feodalismen växte fram. Feodaladeln som kom att betrakta sina förläningar som ärftliga, styrde i praktiken allt mer självständigt på sina gods(5). Samtidigt delades nu riket. Genom fördraget i Verdun skapades tre riken: ett västfrankiskt (Frankrike), ett östfrankiskt (Tyskland) och ett mittrike (från nuvarande Nederländerna till mellersta Italien). Det är alltså först vid denna tid som man kan börja tala om Frankrike och Tyskland. Se karta!
I den östra delen, Tyskland, utvecklades dock under 900-talets andra hälft ett nytt kejsardöme. Otto av Sachsen, senare kallad Otto den store, utropade år 962 det tyska kejsardömet, eller som det typiskt nog hette: Det romerska riket av tysk nation. Den klassiskt romerska tanken om ett enat Europa levde i allra högsta grad kvar. Se karta över det tysk-romerska riket ("Holy Roman Empire", det heliga romerska riket) omkring år 1000. 1) Saxarna leddes bland annat av den kände saxiske härföraren Widukind. Tillbaka 2) Under dessa strider inträffade det bland annat vid ett tillfälle att en frankisk trupp blev överrumplad och nedgjord till sista man. Denna händelse låg till grund för Rolandssången (NE). Tillbaka 3) Det bör påpekas att den karolingiska renässansen främst var en kyrkligt präglad rörelse som utgick från kloster och lärda män vid hovet. Tillbaka 4) Santiago de Compostela, i nordvästra Spanien, var en av medeltidens viktigaste vallfartsorter. Tillbaka 5) Från början delades jordområden, län (län = feodum) ut på livstid till stormän (vasaller) som en belöning för insatser i krig. Med tiden kom länen alltså att ses som ärftliga, vilket naturligtvis gav stormannasläkterna en mycket starkare ställning. Feodalväsendet utvidgades också allt mer så att stormän i sin tur kunde ge förläningar till krigare eller riddare som de kallades (av det tyska ordet ritter = ryttare). Dessa blev då undervasaller i den nu uppkommande feodala hierarkin. Alla, i detta världsliga krigarstånd, kom så småningom att kallas för adel. Tillbaka LÄNKAR Karolingerna
(NE).
BILDER Spegelvalv (Louvre.edu)
|
